Ja som vanligt blev det ett jättehopp här.
Vi kom iväg på vår MC resa till Gotland, med ormvråkkrock och allt. Men det är Lejongamens blogghistoria. Men himla kul hade vi,
Jag fortsatte att må bättre och bättre ett litet steg i taget.
Sommaren var ju varm och skön men jag fick nog ingen riktig fart i kroppen men det gick ju stadigt åt rätt hål.
Tji fick jag/vi lagom när jag känner att nu börjar det bli nästan helt ok dimper det ner årtiondets chock i brevlådan. Brev från Kommunen, underrättelse om ansökan av förhandsprövning av nybyggnation.
Precis bakom oss !!
Med en väg inritad på vår mark !!!!
Fan i helvete vi ringer idioten till granne som inte har behagat att ens andats om detta: - hur kan du göra så här? ! Det finns ingen väg där ! Och varför har du inte sagt nåt!?
Han svarar - öh det finns ju en väg där och vi har ju inte träffats.
Vi bor 100 meter från varandra, har telefon , och de passerar vårt hus flera gånger i veckan !!!
Han trodde uppenbarligen att den rätt som han har att köra över vår åker för att bruka sin mark skull gälla att göra infartsväg till en ny fastighet. Så jävla fult att inte prata med oss, vi trodde vi var vänner och goda grannar, även om han nu trodde att han har rätten på sin sida så talar man för attan med varandra. Han vet mycket väl att vi bor just här pga. inga grannar. Det som känns värst är just det att inte bli tillfrågad.
Ja vad händer då jo att benen slås undan med en jäkla skräll, jag mår fruktansvärt dåligt. Man vet ju inte vad som händer myndigheter är ju myndigheter och tar inte mänskliga hänsyn. Om de kan lösa vägfrågan och alla andra regler , vatten avlopp mm så får de ju bygga. Då varken kan eller vill vi bo kvar.
Vi börjar leta hus sent in på nätterna. Sen får jag ett samtal från kommunen: -ärendet är på avvaktande då det blev nåt fel med vägen !JASSÅ !!
Vi har ett antal mycket turbulenta dagar,pratar med de som är våra riktiga vänner och får samma reaktioner - man pratar väl med varandra så där gör man bara inte.
Så sakteliga börjar den akuta paniken lägga sig,vi tänker i andra banor, vi ska stå ut “untill the bitter end” och överklaga så långt vi kan.
Jag går till läkaren har värk lite härsan tvärsan , vill ha en ordentlig koll då reumatiker prov och ev. fibromyalgi är negativt. Vi börjar prata om mitt klimakterium,värken,deppet som kommit tillbaka,och min envisa hackhosta (kvalsterallergiker) jag frågar om inte mycket av detta kan komma av stress och spänningar, livet är ju inte alltid enkelt att leva. - Jo det är mycket möjligt ,vill du prova antidepressiv medicin ? JA TACK
Jag börjar dan efter ,har turen att inte få några speciella biverkningar, märker efter 7 dagar, ingen hosta, ingen alls!!! Beror troligtvis på att man spänner även luftrören vid stress. Sover som en stock blir trött i normal tid på kvällarna ,behöver inte sitta oppe till 1-2 .
Nu 1,5 månad senare börjar jag verkligen kunna säga JAG MÅR BRA, har några steg kvar till mitt gamla jag men jag ser något nytt/gammalt hos mig själv varje dag.
Jag tog tag i min önskan att bli god man för en annan medmänniska , har idag träffat min blivande huvudman som det heter. Känner mig enormt inspirerad av att kanske kunna hjälp till i den personens strävan att få ordning på sitt liv .
Jag har ju fått massa nya goa glada Facbooksvänner som berikar allas våra cyberliv. Bertes operation av handen är gjort. Hösten är här med underbara dagar.
LIVET KÄNNS UNDERBART
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar